Ibland tröttnar man på det här. Allt är grått, fattigt, luddigt, rökigt, stökigt. Håret blir aldrig riktigt rent. Det går inte att blunda för fattigdom ens för en stund. I Ryssland fanns små oaser, t.ex restauranger, dit rika Ryssar gick och man kunde hoppa av verkligheten en stund och låtsas att hela världen lever i överflöd, människorna är vackra, kvinnorna värmer sig i minkpäls och alla har det allmänt gott. Bakgrundsljudet utgörs av dov loungemusik istället för ett konstant jävla trafikbuller. Man skålar i champagne och sväljer ner med kaviar.
Här går det inte. Det finns ingen plats vad jag vet, som är förskonad det grå, rökiga och bullriga. Hjärnan känns mosig. Man är aldrig helt på topp, i Tbilisi vill säga. Resten av landet är rikt på luft och natur. Men här känns det som att, det spelar ingen roll hur mycket pengar man skulle ha här, man lever ändå fattigt. Utan ren luft någonstans, det går inte. Med sopor flygandes vilt vart man än vänder sig. Ursäkta att jag klagar. Klagar på att det är omöjligt att vara rik, dessutom. När problemet är något helt annat. Jag ser inga riktiga klyftor här. Någon medelklass, överklass. Överlag är det väldigt fattigt, helt enkelt. Jag har en känsla av att jag formulerar mig helt fel här nu.
I de turkiska baden. De hade ingen mjölk till kaffe så jag fick té istället. Människor kommer hit från självaste Moskva för att dricka just detta té, fick jag höra. Okej då.
