modimodi.blogg.se

Det kostade mig 5 Zloty, ca 10 kronor. Relativt polska inkomster är det kanske ca 40 kronor. För 5 zloty kan man få en öl på stan i krakow. Eller en kaffe i Warszawa. Här fick jag en midnattsmässa inkluderande: Prästen mumlar något, varpå hela församlingen i samstämmig röst svarar: “Jag syndar i tanke, ord och handling. Det är MIN skuld, det är MIN skuld, det är MIN väldiga enorma skuld” (grzesze w slowie, mysli, uczynku. To jest MOJA wina, MOJA wina, MOJA wielka wina”. Prästen är som en DJ. Han lyfter armarna och blickar ut över folkhavet. Han säger huka och vi alla hukar. Sitt och vi sitter. Titta ner och vi tittar ner. Omringad av mummel och sneglandes på mina smutsiga skor finner jag det omöjligt att känna andlighet. Vad jobbigt att hela tiden lova sig själv och prästen något, och gång på gång misslyckas och återkomma för avsynding. Inte konstigt att människor ser konstant missnöjda och sura ut här. Drabbade av mindervärdeskomplex och skuld. Sensmoralen kort och gott är att Jesus kom till jordalivet för att betala alla dessa våra skulder. Vi måste bara öppna våra hjärtan för hans kärlek, hans barmhärtighet. Typ. Sedan ställde prästen en något suggestiv fråga: “Gå in i edera hjärtan, ställ er den ärliga frågan. Varför kom ni hit till denna mässa idag? Jesus själv kom inte till jorden bara en gång, för att bara komma och gå. Han kom för att stanna. Ni år er sida, kommer till kyrkan möjligen en gång om året. För att det hör julen till, eller för att se vilka som kommer, se hur den eller den har klätt sig idag. Men fråga er själva, är ni som Jesus, här för att stanna”? Jag kände mig träffad, eftersom jag defacto var där för att se hela tillställningen, lite för skojs skull. Deltagande observation skulle jag kalla det. Men självfallet, om jag var en god katolik skulle jag enligt prästens uppmaning komma varje söndag. Prästens predikan och alla inpräntade ramsor som församlingen svarade med var besatt av synden. Utan den skulle det ju inte finnas anledning att komma tillbaka till kyrkan för att få Jesu förlåtelse. Det är nästan som att kyrkan istället för att motarbeta synden underblåser den. Man kommer inte undan varken sig själv, synden eller kyrkan. Alla våra synder måste utmynna i ett besök i kyrkan, och därmed ryker ännu en kaffe eller öl på stan till förmån för Jesu förlåtelse. På tåget från Gdansk till Slupsk satt jag bredvid en tant som läste något kyrkmagasin. Ett magasin bland de otaliga som räds EU, homosexualitet, av princip hatar dagens ungdom, flyktingar och internet. Jag hade tråkigt och sneglade åt hennes läsning: “Allt fysiskt närmande mellan två människor, som inte är ämnat till att skapa liv är ett brott och en synd”. Om det nu är ett brott, hur motarbetar kyrkan detta brott? Hoppas eller föresrpåkar de på ett effektivt sätt att människor i sängen alltid ska skapa liv? Det tror jag de helt skiter i. Det enda som spelar roll är känslan av skuld och skam. För att återigen, vända sig till Jesus barmhärtiga hjärta och sin egen plånbok.