modimodi.blogg.se

Hade inte duschat på två dagar, fast i svettigt tåg. Jag och Antti gjorde en resa till Ukraina förra sommaren, Oddessa och Kiev. Vi somnade på tåget i Moskva och vaknade på Odessas tågstation. Alla pratar ryska, gummorna och tjejerna och männen klär sig och ser ut precis som i Ryssland. Men man kände en slående skillnad: folk var fria(re). Folk hade mjuka ansiktsuttryck, de log. Vi kunde andas fri luft, utan ett tungt lager av bitterhet över oss. Intrycket var att Ukraina är otroligt fattigt, men människor är fria, i själen. Det gick att andas. Man kunde skämta, och skratta tillsammans med tanten i biljettkassan på tågstationen. Vi älskade Ukraina! Bild från Kiev. Den illustrerar något för oss, efter ett år i Ryssland, helt obegripligt. Gatan är avstängd för trafik? Hur kan det vara möjligt?! Folk promenerar i det långsammaste tempot, alla sjunger och ler. Vad fan är det som händer.. Ja, varje söndag under sommaren stängs Kievs största gata ner så att invånarna kan promenera och använda den. Det ger plats för gatumusikanter, cyklister, konstnärer, aktivister. Vi känner oss euforiska, skrattar som små barn. Kan inte tro att det är sant!! I Sankt Petersburg stänger gatan för trafik endast vid enstaka tillfällen: t.ex 9 maj när veteranerna och krigsvagnarna måste få visa upp sig och boosta befolkningen med segrarkänsla. Här ger man folk denna gåva, bara sådär. Inga krigsvagnar, eller Stalinplakat. Bara människor. Vid något hörn även ett tält där man delar ut broschyrer och samlar in namnteckningar för Julia Tymoshenkos frigivning. Något liknande skulle ALDRIG kunna ske i Ryssland utan att Polis snabbt skulle städa upp det. Ukraina var en liten smak av frihet.