Hej L, tack för mail. Förstår helt vad du menar med kompis snål, instämmer - jag tror du nämnt honom tidigare. Hoppas det finns annat added value i honom, han kanske är rolig, underhållande?
Nedan har jag nu skrivit ett överdramatiskt mail, jag har låtit tankarna ocensurerat flyta över tangenterna. Jag är inte dum i huvudet, jag fattar att livet måste levas i verkligheten och coulda woulda shoulda är värdelöst :) puss. Jag mår lite bättre av att skriva iaf.
Jag finner inte enkelhet här. Vi är människor allihopa, oavsett om svensk, fransk, Togo, polsk eller georgier, alla vill ha kärlek och lycka. Men vi förmår inte att leva ut livet här. Lyckan finnes i självdisciplin i klassisk lutheransk anda. Det är arbete, det är nyttig kost, hälsosam livsstil och ljusa möbler. Vi är robotar. På tunnelbanan ser jag sammanbitna perfekta ansikten. Såväl tjejer som killar är otroligt snygga, men helt asexuella, hur är det möjligt? Jag ser ingen glöd i ögonen, inget sug, ingen galenskap. Jag är omringad och omslukad av betong, de gröna kullarna och rödbrinnande solnedgångarna på min hinna blir dovare.
Jag genomgår fortfarande en inre revolt, och blir ledsen av alla ansikten omkring mig som är nedgrävda i sina iPhones. Livet är inte bara jobb, det måste vara av annan substans. Men snart så, snart kommer jag transformeras. Irritationen kommer övergå till apati, likgiltig kommer jag sitta på tåget med min portfölj och telefon, bergen och djuren kommer vara ett minne blott, instinkten att jag MÅSTE tillbaka kommer övergå till att jag kanske kan ta det på semestern om ett år eller två..
I må-bra diskussioner på Nyhetsmorgon och liknande diskuteras lycka, för den ska ju uppnås, tränas, diskuteras istället för att bara levas. De flesta är överens om att lyckan inte är konstant. Den kommer i små doser, i kvalitetstid med barnen, eller så. Jag har upplevt en konstant lycka och nu känner jag mig skadad. Utan pengar. Bara mental och social stimulans, och att vara ett natur. En värld där pengar och framgång inte finns.
Jag tänkte föra en logg över dessa tankar för att se hur lång tid det tar för mig att bli en robot och se min största galna lycka i afterworksen på onsdagarna, eller distanserna i löpspåret.
Jag konsumerade ingenting i Georgien. Sedan jag kommit hem (en vecka sen) har jag köpt nya skor, nya shorts, en ny väska, nya hörlurar, nya högtalare, ett Spotify premium konto, och Gud vet vad. Bawo skojar och gratulerar över min generösa lön. Jag handlar inte för att min lön är hög utan för att min själ är tom och jag behöver fylla ut min meningslösa tillvaro med någonting.
Vi pratade med kompisar om att ses snart. Emma skapar en Fb grupp och föreslår aw på fredag. Jag svarar att jag inte vet vad jag gör i helgen, kanske åker till Gotland eller tar en tur till Köpenhamn. Emma blir irriterad och fattar inte min oförmåga att planera. Jag fattar inte planering av en öl till en vecka fram i tiden.
