Vazha och Kazbegi.
Vazha, han som skjutsade oss till Marneulli och David Gareji när ni var här. Vars största passion i livet är Khinkali, Khachapuri, Kababi och allt det där. Han tog oss till Kazbegi förra helgen när Eva hälsade på. Han tog med sig sin son på 27 år, som är lika stor om inte större än Vazha själv. Vad hette sonen? Vazha också, såklart. Jag påminde honom om vindruvekvistarna han hade lovat pappa och han sa att om en Georgier lovar en sak, så håller han Alltid (!) sitt löfte. Nu fick ju pappa inte med sig några kvistar, men Vazha fyllde istället på löftet, och nästa gång vi ses ska jag få fyra kvistar att skicka hem, så på något sätt vägs allting upp och han håller fortfarande kvar vid sitt ord.
Hela vägen till Kazbegi åkte Vazha ca 70 km / h, vilket även jag började känna mig lite otålig med då man börjar bli van vid deras 130 och galna omkörningar i kurvor i bergen. Jag kände på mig att något var fel på hans bil men frågade om detta först på vägen hem, när Vazha nerför hela berget / vägen hem stängde av motorn och lät gravidationen styra oss nedåt. Vazha tog illa upp och svarade att hans bil fungerar utmärkt, och är i perfekt skick och förmodligen är den bästa bilen i hela världen. Jag bestämde mig att jag måste hitta en ny taxischafför. Jag tycker om Vazha men det här förhållandet känns inte konstruktivt eller balanserat. Vazha lyckades ändå övertyga oss att han skulle hämta upp mig och Eva på stan under natten, då Eva skulle flyga hem vid 4.00.
Eva ville inte hem emellan middag och flyg. Vi skulle äta och sen bara strosa på barer tills tiden var kommen för flyg . Vazha möter upp oss vid 02.30 vid monumentet af den Gigantiska cykeln. Vi är på gott humör, skrattar, pratar strunt. Jag berättar för Vazha: "Vazha, Ja lublju Tebja!" Vazha svarar "Da, Katarina, ja vas tozhe uvazhaju (respekterar)". Mitt kalashjärta brast. Dagen efter ringer Vazha och berättar att hans bil har gått sönder. Han behöver låna 50 GEL, och jag kommer få tillbaka dem 24 april. Men tanke på hur det gick med era kvistar kommer jag aldrig få se dessa pengar igen. Eller så kommer han bara dubbla på skulden. Hursom. Jag var för kaxig och självsäker med Vazha, han har totalt övertagit makten här. 24 april, återstår att se. 
Vädret var toppen i lördags. Mycket familjestros. Pappan ska beskydda familjen så det finns ingen anledning att ifrågasätta hans promenadrekvisita, tänker jag.
